Dagarna rullar på...

Men kanske inte allti på det sättet jag vill.
På dagarna känns det som att jag mår bra eller iaf okej och jag säger till mig själv "Varför har jag varit så orolig inför sommarlovet?, Det hade jag inte behövt vara för det är ju skönt." Sen kan det vara något som händer som jag uppfattar som obehagligt eller läskigt som gör att dagen är förstörd. Fast är dagen inte redan förstörd och jag inte har mått dåligt alls så blir det oftast så på kvällen. Jag vet inte riktigt varför men det är på kvällarna mitt liv rasar, Och jag tror det är lite därför jag är vaken väldigt länge varje dag(Inte bara nu på sommarlovet utan när det var skola också), Jag VÅGAR helt enkelt inte gå och lägga mig eftersom jag har uppfattningen av att jag bryter ihop och vill ta livet av mig(Ja så illa är det ibland).
 
Men jag vill inte klaga för jag vet att andra har det värre än mig och jag förtjänar inte att någon bryr sig.
Jag bryr mig ju inte ens om mig själv så varför ska andra bry sig.